Rock 'n Roll-snowboard and avoided kiss of steel.
Idag var vi återigen ute i backen i lagom tid, Syrran, Pappsen och Jag!
Det var lite isigt och mycket folk, och till råga på allt verkar min ena bindning sjunga på den absolut sista versen.
Den har indikerat osamarbetsvilja tidigare, men då fått psykologmekanisk hjälp av en spik att vilja fortsätta vara en del av mitt liv.
Men nu krävs det snart större åtgärder för att hålla fast mina fötter på den trygga, korta brädan.
Fadern föreslog att kanske köpa ny, eftersom jag även påpekat att den är välsigt rank i högre hastigheter på grund av kortheten. (152 cm)
Men eftersom den är fantastisk manöverduglig i lägre hastigheter sade jag att det isåfall får bli köp av en till och inte bara en ny som ersättare.
Vill ju ha en för varje typ av åktillfälle.
Det var då den briljanta idén slog mig!
Självklart vill jag ha en egendesignad bräda!
Min estetiska ådra har redan ett bra koncept på hur den skall se ut.
Skall se om Burton eller nån annan kan tillverka en som ser ut som jag vill ha den!
Hade ju varit det bästa hittills! Man vill ju trivas och vara stolt över sitt fortskaffningsmedel!
Skall se om jag orkar jobba lite i paint och göra ett utkast!
Efter dagens åkning uppdagades att vi saknade vissa ingredienser till kvällens finmiddag.
Jag och syster tog S40in och gav oss iväg mot ICA-Toppen.
Inhandlingen gick bra och vi beslutade att utforska en potentiell ny väg till backen.
Det var en liten fin serpentinväg vi följde mot toppen från baksidan fjället.
Nästan uppe vankades det möte, ett möte som färdades mitt i den smala vägen.
Vi saktade in för att mötas, men den mötande bilen girade för mycket åt höger och hamnade i diket.
Det var ett lömskt upplägg på vägen med tvära, djupa kanter täckta av lätt snö som gav sken av en stabil kant.
Vi stannade givetvis och påbörjade ett försök till liten räddningsauktion.
Vi hjälptes åt med flera bilar och bogserlinor för att hjälpa Land Rovern upp ur sin sits... men förgäves:(
Paret i den fyrhjulsdrivna bilen tackade dock situationen på ett fantastiskt föredömlingt sätt genom att inse situationen och göra det bästa av den istället för att bli hysteriska och bekymmersamma!
Jag hoppas verkligen att de får ett riktigt gott nytt år, och att bärgaren som fick tillkallas fick upp deras bil på ett bra sätt!
Nu har årets sista bad ägt rum... Dusch och bastu fick bidra till att jag förhoppnignsvis är ren nog att äntra det nya året!
Nu skall jag dra mitt strå till stacken och göra en insats för nyårs supén.
Mitt bidrag blir basfödan till huvudrätten.
Valet föll på den intressanta varianten av mos kallad: Bearnaéisemos... Alltså potatismod kryddat med de kryddor som återvinns i Bearnaéisesås!
Orkar jag inte skriva en till gång iår får ni ha ett riktigt fint avslut på detta året, och en fin början på nästa!
//Anders
Det var lite isigt och mycket folk, och till råga på allt verkar min ena bindning sjunga på den absolut sista versen.
Den har indikerat osamarbetsvilja tidigare, men då fått psykologmekanisk hjälp av en spik att vilja fortsätta vara en del av mitt liv.
Men nu krävs det snart större åtgärder för att hålla fast mina fötter på den trygga, korta brädan.
Fadern föreslog att kanske köpa ny, eftersom jag även påpekat att den är välsigt rank i högre hastigheter på grund av kortheten. (152 cm)
Men eftersom den är fantastisk manöverduglig i lägre hastigheter sade jag att det isåfall får bli köp av en till och inte bara en ny som ersättare.
Vill ju ha en för varje typ av åktillfälle.
Det var då den briljanta idén slog mig!
Självklart vill jag ha en egendesignad bräda!
Min estetiska ådra har redan ett bra koncept på hur den skall se ut.
Skall se om Burton eller nån annan kan tillverka en som ser ut som jag vill ha den!
Hade ju varit det bästa hittills! Man vill ju trivas och vara stolt över sitt fortskaffningsmedel!
Skall se om jag orkar jobba lite i paint och göra ett utkast!
Efter dagens åkning uppdagades att vi saknade vissa ingredienser till kvällens finmiddag.
Jag och syster tog S40in och gav oss iväg mot ICA-Toppen.
Inhandlingen gick bra och vi beslutade att utforska en potentiell ny väg till backen.
Det var en liten fin serpentinväg vi följde mot toppen från baksidan fjället.
Nästan uppe vankades det möte, ett möte som färdades mitt i den smala vägen.
Vi saktade in för att mötas, men den mötande bilen girade för mycket åt höger och hamnade i diket.
Det var ett lömskt upplägg på vägen med tvära, djupa kanter täckta av lätt snö som gav sken av en stabil kant.
Vi stannade givetvis och påbörjade ett försök till liten räddningsauktion.
Vi hjälptes åt med flera bilar och bogserlinor för att hjälpa Land Rovern upp ur sin sits... men förgäves:(
Paret i den fyrhjulsdrivna bilen tackade dock situationen på ett fantastiskt föredömlingt sätt genom att inse situationen och göra det bästa av den istället för att bli hysteriska och bekymmersamma!
Jag hoppas verkligen att de får ett riktigt gott nytt år, och att bärgaren som fick tillkallas fick upp deras bil på ett bra sätt!
Nu har årets sista bad ägt rum... Dusch och bastu fick bidra till att jag förhoppnignsvis är ren nog att äntra det nya året!
Nu skall jag dra mitt strå till stacken och göra en insats för nyårs supén.
Mitt bidrag blir basfödan till huvudrätten.
Valet föll på den intressanta varianten av mos kallad: Bearnaéisemos... Alltså potatismod kryddat med de kryddor som återvinns i Bearnaéisesås!
Orkar jag inte skriva en till gång iår får ni ha ett riktigt fint avslut på detta året, och en fin början på nästa!
//Anders
Kommentarer
Trackback
