Måndag: Kall och Varm
Olá… eller vad man nu säger här.
Chiao kanske? Eller Bonjour?
I brist på internetanslutning i detta gudsförgätna land finns risken att det kan bli ett långt inlägg… Eller också är jag förutseende och delar inte det i kapitel…
04:25 ringde klockan. Dags att gå upp.
Det blev en slags kompromissklädsel för att klara en promenad i Oslo utan att frysa ihjäl, och samtidig klara av en kväll i Rio utan att smälta.
-14 grader visade termometern när jag vandrade ner till Nationaltheatret för att ta Flytoget 05:19.
+30 grader visade flygplanets utomhustermometer när vi landade i Rio 23:30 Norsk tid.
Resan gick via Paris. Många flygplatser har jag sett… men denna tog priset i att vara rörig. Bussar hit och dit, terminalet åt höger och vänster…
Vi landade vid en gate som låg 30 meter från den gate vi en och en halv timma senare skulle avgå ifrån, och trots detta fick vi oss en buss-sightseenig och tillhörande promenader på en timma på köpet!
Sju män med lustiga hattar medverkar såvitt jag vet i filmen om tjuren Ferdinand.
Så även på flygplatsen i Paris.
Jag trodde (hoppades) att denna utstyrsel bara var något min skumma hippie till religionslärare en gång i tiden lurat i mig.
Men tji fick jag när jag fick se dessa livs levande exemplar med cylinderhattar, rockar, viktiga väskor och polisonger…
Man skall väl inte driva med folks utseende har jag försökt lära mig, men ärligt talat… det finns gränser för vad man som människa klarar av att se och fortfarande hålla sig för skratt.
Slutligen satt vi iallafall nedsjunkna i de fåtöljer som återfinns längst fram i planet.
Det snöade för fullt utanför och försenad avgång var ett faktum.
Flygvärdinnorna kom med filtar, kuddar och champagne.
Vilken fantastisk dryck, jag har väl uppskattat det lite smått tidigare. Men kanske behövdes det upplevas på plats i Frankrike för att verkligen få mig att öppna ögonen för dessa bubblor som så vackert dansar i den guldskimmrande vätskan.
Det var så gott att jag nästan ångrar att jag hade folköl med mig på den sedvanliga champagnefrukosten då man tog studenten…
Nåväl, två timmar efter positioneringen i flygstolen hade det kommit ca:5 cm snö på marken… och allt hade hunnit smälta bort under den sista halvtimmans väntande då solen var framme.
Vi gav oss av.
Det serverades mat om bord, massor med mat!
Och det mesta var exklusiv mat = fisk och annan hippeföda.
Det var lax som apertiff, nån annan typ av lax samt gåsleverpatè till mat och sedan en avslutande osttallrik.
Jag förde ett inbördeskrig med migsjälv under hela dineringen… VARFÖR kan jag inte tycka om fisk…
Jag fick i mig ungefär hälften av fiskrätterna genom att fokusera på att iallafall ge det en chans (samt att det antagligen var dyrt). Men det är ju lögn i he###te att få mina efterblivna smaklökar att uppskatta smaken av ond bråd fiskdöd…
Givetvis serverades det även vin, Bourdaux blev det eftersom alla andra sorter var outtalbara.
En tvskärm framför mig gav oändliga möjligheter till underhållning. Det fanns musikk, TV-serier och filmer att titta på.
Jag började med ett par avsnitt Simpsons för att sedan köra typ tio Podradiosändningar med Pang-Prego. Mycket lustigt!
Jag tittade igenom deras musikarkiv, och utöver det klassiska såom Beatles, Elvis och Rolling Stones återfanns bara massa skit… Men döm av min förvåning när det faktisk fanns en skiva med Placebo, bra jobbat Air France.
Under resans gång fick vi dock beskedet att en av våra väskor lämnatd kvar på den oorganiserade flygplatsen i Paris. Det var inte bra. Väskan skulle dock komma med nästa plan som skulle landa 07:30 dagen därpå, transport av den till vårt hotell skulle ordnas…
Mera mat och mera dryck vankades och slutligen var vi framme.
Efter en del pappersarbete och lite prat med immigrationspolisen lämnade vi flygplatsen.
En timma senare hade vi checkat in på hotellet på copacabana och gick en liten promenad längs stranden i jakt på en kall öl.
Det återfanns ingenstans vad vi såg, så det blev hotell-loungen som fick stå för den kalla drycken.
Ser dessutom att det finns en överhängande risk att en del norska smygit sig in. Och det beror inte på att jag ätit för mycket på Bislett-Kebab, utan snarare att Word tycker att jag stavar för dåligt och därför gärna hjälper mig att få till rätt ord samt särskriva saker jag annars inte hade gjort. Tack så mycket Bill Gates. Och visst är det kanske lite användarfel, men jag orkar inte engagera mig i hur man bråkar om det just nu…
När klockan blivit 03:00 Norsk tid var det dags att gå och lägga sig.
