Söndag: Arbete och vilodag
Det är söndag och alla vet väl vad en söndag innebär?
Söndagsmiddag såklart! Kockan hade slagit på den stora djungeltrumman idag och tillagat en riktig festmåltid med riktigt goda och stora biffar och pommes frites!
Is-te vankades som dryckesvara och glass serverades till efterrätt!
Trots en god måldig som gjorde de flesta glada var situationen lite olustig i mina ögon!
Det skålades i de skinande glasen av kristall.
Människor dansade på borden och log mot varandra.
Det sjöngs glada sånger till ljudet av xylofonerna som ekade i de blankpolerade väggarna i mässen.
Vi satt där, allihopa, och matade oss själva med silversked.
Efter maten gick alla radade på led in till köket.Där stod han som vanligt, den lille mannen, vi kallar honom Josè Maria, som håller skeppet flytande på många sätt som ingen tänker på.
Josè står efter varje måltid och tar emot all disk, diskmaskin har han inte.
Han tackar och bugar lite försynt när vi lämnar arbete åt honom.
Josè är även den man som ser till att dukningen är perfekt när det är dags för utfodring.
Mellan måltiderna ser man honom allt som oftast i tvättstugan där han håller de 30 besättningsmännens overaller i ett representabelt skick, och korridorernas golv sopar han skinande rena i skuggan av de andra göromålen.
Visst är det ett jobb som alla andra, till skillnad från att han inte verkar få nogon som helst uppskattning för det han gör.
Det är ju långt ifrån slaveri som bedrivs, jag antar att han får lön som alla andra.
Men hans lågmälta sinnesnärvaro kanske kan få en västlandsmänniska som migsjälv att reflektera lite över vad folk utsätts för runtom i världen.
Utöver den skinande stämpeln på Josè som lägre stående människa är Brasilien ett land där etniskt ursprung verkar spela liten roll.
Det verkar inte finnas något direkt stereotypanpassat utseende här.
Fråna den svartaste svarta till den rödhårige bleka fräkneprydda tredje-maskinisten rymms ett gott spann av utseenden på människor som samtliga ses som Brasilienare.
Alla arbetar de sida vid sida, och det enda som spelar roll vilka order man lyder är vilken gradering skylten på bröstet har på människan som ger dem.
Nåja, nog med seriöst snack nu.
Vi håller fortfarande på med lastningspocessen och havet se väldigt lockande ut.
Ett litet dopp bara? Nja, kanske lite farligt med alla propellrar igång.
Men det hade varit gott, kristallklart blåskimmrande vatten som är 32 grader!
Kanske hinns det med ett dopp på Copacabana imorgon? Troligtvis inte.
Efter lastningen skall vi gå 4-5 timmar bort från området med oljeriggar för att göra klart de sista mätningarna. Det kommer bli en sen och lång natt. Antagligen kommer vi inte igång med mätningarna förrän 00:00 (03:00 i Norge) och behöver kanske 5 timmars mätande...
John Blund kommer hitta till båten som en Tomahawkmissil imorgon bitti!
Igår vankades ytterligare en engelskspråkig film i rekreationsrummet, denna gången var det ”När lammen tystnar” som visasdes.
Och på tal om kemikalier fick jag förut klart för mig att det handrengöringsmedel jag tvättat händerna med varne dag efter att de blivit skitiga av olja är tvättmedel...
Det står i en uppklippt PET-flaska på handfatet och är blåaktigt.
När man blöter händerna och doppar dem i pulvret känns det precis som sådan där klassiak ”sandtvål” man har för att tvätta händerna på plåtslagerier och andra verkstäder... Och det har fungerat riktigt bra hittills. Händerna blir rena och inte arga på kemikalierna (so far...).
Kanske är det framtidens handtvätt efter att man ordnat bromsarna, bytt topplocket eller pysslat med något annat skitigt...
Trots vilodagen har jag suttit många timmar idag med ett analysprogram för att fixa och trixa med all insamlad mätdata. Och det är, häftigt... Tänk om man hade all mätutrustning själv, och massa tid, och var lite (mer) nörd...
