Söndag: Resfeber och tankspriddhet
Imorgon (Måndag) är dagen kommen då det slutligen bär av till Brasilien.
Men innan man reser måste man ju packa och förbereda sig lite, det gjorde jag till stor del på ikväll.
Mackan kom upp vid tio-tiden, lagom till jag var färdig för sängen.
Under tiden vi stod och snackade kom jag av någon anledning att tänka på mitt pass. Ett föremål jag faktisk inte kunde säga vart det befann sig sådär på rak arm.
En liten panik bröt ut inombords under tiden jag sökte igenom de mest troliga ställerna att hitta det på, gör jag hade ju sett det dagen innan…
Jag mindes att jag hade med det hem från jobbet i Fredags, och i Fredags hade jag även med en påse hem från jobbet.
En påse med mina arbetsskor.
En skopåse som under lördagen konverterades till ölpåse.
En ölpåse (vid dethär laget med tomma burkar) som brutalt fick avsluta sitt liv på Youngstorget nere på byn när det var dags att gå på lokal.
En ölpåse som absolut inte borde ligga i en soptunna med mitt pass i!!!
Det fick inte vara sant, det kunde inte vara sant… Men man måste ju tänka igenom alla tänkbara scenarier.
Jag fann migsjälv liggande i fosterställning i handfatet med iskallt vatten rinnande över min panikslagna kropp… Snart, snart skulle allting bli bra… Bara jag fick kyla ner mina stressade nerver lite.
Jag fylldes slutligen av ett stilla lugn, det var hjärtat som hade slutat slå och jag gick med raska steg mot min innebandyryggsäck för att söka igenom den för tredje gången. Och där låg det och glittrade som om det vore guld!
Mackan, som stöttat mig i sökandet, gav mig ett välriktat slag över näsbenet som gav vika för hans kraftfulla knogjärn… Eller var det en klapp på axeln? Hur som helst kändes det gott att passet kommit tillrätta igen!
Jag visste att jag hade det ”på ett bra ställe”, och i dokumentfacket på ryggsäcken låg det ju i säkert förvar. Och när jag drog mig till minnes tyckte jag det redan på Fredagen.
Så kan det gå om man låter sin fantasi skena iväg lite för långt…
