Helljus - Återtåget till vardagen

Igår var det nyårsafton.
Det medförde som sig bör en del nyårsraketer och smällare.
Det uppskattas kanske inte alltid av alla, och igår var det lilla Vanten som ville visa sitt missnöje.
Vanten, som oftast är den tuffa katten, ville gå ut. Det fick hon.
Men när det gått lagom lång tid och det borde varit dags att komma in igen var det ingen katt att se.
Katter har ju en egen vilja, så hon fick allt vara ute ett tag till.

Inomhus började vi med nyårssupén. Inbakad Oxfilé, Bearnaisemos (Potatismos med Bearnaisesmak) och mycket annat smått och gott vankades.
Innan huvudrätten hade Vanten fortfarande inte gett ljud ifrån sig, och oron att något hänt började bli påtaglig.
I källaren under huset kan det finnas råttgift... Det var min tanke.
Jag tog en ficklampa och gav mig ut på jakt efter den lilla katten.


Kostymen gjorde dock att det kändes alltför olustigt att klättra längst in under huset, så det blev bara en snabbgenomgång av källaren och ett konstaterande att hon iallafall inte lämnat huset. Spår i snö är ganska lätta att följa :)

Jag gjorde slutligen en liten upptäckt, längst in under trappan satt Vanten och gömde sig undan smällarna.



Nöjd att hon var hittad gick jag in och vi fortsatte med maten.
Allting var mycket gott!

Efter efterrätten, citronmaränggrej, gick jag ut för att se om hon var redo att komma in.
Då upptäckte jag till min stora fasa att hon inte längre var kvar!
Jag svitade om till mer passande kläder för att söka igenom källaren ordentligt.


Jag kunde efter mycket krypande konstatera att källaren inte innehöll någon katt, och spåren runt huset skvallare om att hon inte var långt borta.

Då var det under trappan kvar, då jag inte kunde se henne fanns bara en sak att göra. Krypa in i detta otroligt trånga utrymme för att kika.

Och där inne, längst inne i hörnet gömde sig en rädd liten katt.




Det var ont om saligheten.



Jag fick efter jobbigt mycket fight fram henne. Jo, jag vet att hon antagligen hade kommit fram tillslut ändå.
Men tanken på att bara låta henne sitta där och bli mer och mer rädd för de allt oftare ljudande raketerna var inte särskillt lockande.
Antagligen hade hon inte kommit in alls den natten. Och eftersom hon är 45 mil hemifrån tror jag ingen av oss hade sovit särskillt gott om hon inte var på plats...

Men jag tror hon var nöjd att hon slapp fira 12-slaget frusen och rädd där under trappan.
Och hon var inte så värst arg på mig, trots att vi bråkade lite för att få ut henne.




Efter denna auktion gick jag bort till nattklubben. Plankade in 20 minuter innan dom stängde. Gick hem till Martin. Drack två cider och tjötade. Sedan Taxi hem...



Jag vill även ta tillfället i akt och hälsa er läsare ett riktigt Gott Nytt År!



//Anders