Åter ett återtåg...
Hej på er kära läsare!
Jag har varit alltför dålig på att skriva senaste tiden!
Låt mig vifta bort detta med att upplysa om att det har hänt en del senaste tiden!
Vi kan börja med det mest vesäntliga.
Jag var med om en ganska omskakande situation förra Lördagen.
Jag var påväg ner till Rossö för att pyssna lite med min bil, se hur min andra bil såg ut efter ett halvår på verkstad samt umgås med katterna litegrann!
Mor och Far var på en välförtjänt långweekend i Riga.
Påväg ner stannade jag på Nordby för att köpa lite god mat för att verkligen unna mig lite lyx under kvällen.
Ett sexpack folköl åkte med, något jag inte druckit på två år nu eftersom det inte finns i Sverige.
Allt var frid och fröjd och jag gladde mig så till att komma hem och tillaga potatisgratäng, lövbiff och Bearnaeisesås och sedan avnjuta måltiden med en kall folkis djupt nedsjunken i Barndomshemmets fantaskitka fåtöljer.
Jag växlade några ord med Mor innan jag lämnade parkeringen på Nordby, allt var bra i Riga och allt var bra på Nordby.
10 minuter senare stod jag på motorvägen med min reflexväst utanför ytterrocken.
Brevid mig var min krashade bil och vänliga medtrafikanter.
Ambulanspersonal kom snart och pratade med mig och gav mig vatten och medmänsklighet.
Polisen kom och lät mig blåsa för att sedan stötta mig under tiden de tog uppgifter om vad som hänt.
Brandmän och Räddningstjänst städade snabbt och effektivt upp all bråte som låg utspridd längs vägen samtidigt som jag såg mitt vrak dras upp på en bärgningsbil och köras iväg till en bilskrot.
Där stod jag nästan oförstående med min ryggsäck och två matkassar.
Allting gick så fort.
Snart satt jag i baksätet på en Polisbil och hade en ganska trevlig pratstund om livet och världen med de två uniformerade herrarna som tryggt framförde myndighetsbilen ut till ett översvämmat Rossö.
-"Går allting bra nu? Klarar du dig?"
Frågade dem när jag klev av utanför garaget jag bara månader tidigare spenderat mååånga timmar tillsammans med far med att renovera upp motorn på den nyligen krashade bilen.
-"Javisst"
Svarade jag.
Vad nu!?
Jag ringde min syster och förklarade vad som hänt och att jag inte ville oroa föräldrarna i onödan.
Allting var ju frid och fröjd, ingen var skadad och det fanns ändå ingenting dom skulle kunna göra från Riga...
10 minuter senare ringer min närmsta chef och undrar hur det var med mig.
Välkommen till Strömstad, staden alla vet allt om dig innan du ens förstått det själv.
Det var dock ett telefonsamtal som var ganska gott att få, man vill inte vara ensam efter en sådan grej.
En kompis från Strömstad kom ut på kvällen och vi kollade på film och jag orkade faktiskt tillaga maten och avnjuta den med den där kalla folkölen:)
Stort tack för att du inte lämnade mig i sticket:)
På söndagen gick jag till garaget och inspekterade min andra bil.
Den var jättefin och ville ut på vägarna.
Det kännde jag att jag behövde med, upp på hästen igen heter det va?
Vi tog oss en tur jag och Lucifer!
Runt på ett vinervackert Rossö.
Pappsen ringde på eftermiddagen och undrade om jag fått skruvat med det jag skulle...
"Hmm, nja, inte riktigt" Svarade jag och kom snart på att jag borde varit ärlig och sagt att jag gjort en ordentlig framvagsjustering...
Upp tidigt Måndag morgon för att samåka med chefen upp till Jobbet.
Lång dag och slutligen tisdag, ringde och förklarade situationen för päronen så att dom inte skulle behöva fundera.
Jag hade dessutom lyckats glömma plånboken på Rossö så jag hade varken pengar, Visakort eller busskort.
Fick alltså gå till och från jobbet:S
På Onsdagen hade dom fortfarande semester och erbjöd sig att komma upp med plånboken och även passa på att hälsa på mig i min nya lägenhet.
Det var trevligt att kunna visa upp hur jag har det och dom gav mig en blomma. Vet inte vad dom heter, men den skall knappt ha något vatten och är fin... Orchide:) Så är det!
Jag antar (elller hoppas iallafall) att dom var glada över att jag inte körde rock'n roll stilen och lämnade jordelivet innan jag var 27år... (ref Janis Joplin, Jimi Hendrix, Kurt Cobain, Jim Morrison, etc...)
Långa dagar på jobbet eftersom jag nu jobbar 50% med komponentberäkningar, 50% med Motorkonverteringar och 50% med mätprojekt...
Jag är alltså mellan två jobb nu, inte arbetslös utan tvärtom.
Jag har både fått och tackat ja till en ny tjänst inom DNV.
Jag skall gå från "Ingenjör Hansson" till "Konsult Hansson".
Spännande! Bytet sker asap, men jag har en del projekt som jag skall slutföra så en månat till på 373 blir det nog innan 365 tar mig!
Det känns lite tungt att behöva lämna kollegorna och avdelningen, jag trivs bra där jag är!
Men det nya jobbet är ett steg i rätt riktning gällande vad jag gillar!
Mycket resor ut på båtar, mycket hand on, mycket skadesaker och mycket beräkningar!
På fredagen var det ett extrainsatt sektionsmöte för att informera kollegorna om läget.
Jag och en kille till skall byta avdelning, en av de duktigaste DNV ha skall gå i pension och en skall flytta till Singapore i 2 år...
Avdelningen blir lite uttunnad...
Direkt efter mötet hoppde jag och en kollega in i en taxi och drog till flygplatsen och snart var vi incheckade på hotellet i Trondheim.
Ut och äta god mat och ta några kalla pilsner i den vackra byn som uppladdning inför helgens jobb blev det.
Lördagen började med fin frukost klockan åtta och sedan promenad till hamnen för att gå ombord.
Det var jobb från 09:00 till 23:00, intensivt och roligt.
Det var gott att ha med Ingrid på ett jobb som detta. Annars hade det blivit alltför svårt att hålla allt under kontroll.
Hon skötte mätutrustning och jag for runt i kontrollrum och maskinrum och noterade allt som fanns:)
På natten till Söndag var det riktigt dåligt väder och jag var ner i maskinrummet mellan två och tre för att surra fast vår utrustning. Innan dess kunde jag inte sova för alla siffror och parametrar surrade runt i huvudet.
Jag somade väl tillslut men väcktes av Kaptenens glada utrop att vi snart skulle lägga till i ett Ålesund i snöstorm.
Klockan var 06:50 och sommartiden hade passat på att ta en timma frpn min skönhetssömn...
Nåja, vi satte och och sammaställde all data unter många timmar och var tillslut nöjda.
Vi fick skjuts till flygplatsen av en gammal kollega från Oslo och 19:00 Söndag kväll var jag hemma igen!
Nu har det varit två effektiva dagar på kontoret, man vill ju dra på ferie med så lite som möjligt att komma hem till:)
Tack till er som stöttat mig efter krashen och tack till dig som fick mig att orka skriva lite här igen:)
Att motivation gick att skicka över internet visste jag inte!
Erik vad här förut och vi kollade lite på deklarationen, Norge har mycket skumma avdrag för svenskar:S
Fix imorrn, nu trött!
Lite Bilder? Inga på vraket dock, orkade inte ta då...
Pärlan framför sjöboden
Pärlan igen
Jag och snickarn framför Nidarosdomen
Den riktiga pärlan "Saga Pearl II"
Glad och avgasig
The Engineer and the Traniee:)
Hejdå Båtar... Farstad Shipping har hemmahamn här, fina båtar!
Natti natt!
//Anders
Jag har varit alltför dålig på att skriva senaste tiden!
Låt mig vifta bort detta med att upplysa om att det har hänt en del senaste tiden!
Vi kan börja med det mest vesäntliga.
Jag var med om en ganska omskakande situation förra Lördagen.
Jag var påväg ner till Rossö för att pyssna lite med min bil, se hur min andra bil såg ut efter ett halvår på verkstad samt umgås med katterna litegrann!
Mor och Far var på en välförtjänt långweekend i Riga.
Påväg ner stannade jag på Nordby för att köpa lite god mat för att verkligen unna mig lite lyx under kvällen.
Ett sexpack folköl åkte med, något jag inte druckit på två år nu eftersom det inte finns i Sverige.
Allt var frid och fröjd och jag gladde mig så till att komma hem och tillaga potatisgratäng, lövbiff och Bearnaeisesås och sedan avnjuta måltiden med en kall folkis djupt nedsjunken i Barndomshemmets fantaskitka fåtöljer.
Jag växlade några ord med Mor innan jag lämnade parkeringen på Nordby, allt var bra i Riga och allt var bra på Nordby.
10 minuter senare stod jag på motorvägen med min reflexväst utanför ytterrocken.
Brevid mig var min krashade bil och vänliga medtrafikanter.
Ambulanspersonal kom snart och pratade med mig och gav mig vatten och medmänsklighet.
Polisen kom och lät mig blåsa för att sedan stötta mig under tiden de tog uppgifter om vad som hänt.
Brandmän och Räddningstjänst städade snabbt och effektivt upp all bråte som låg utspridd längs vägen samtidigt som jag såg mitt vrak dras upp på en bärgningsbil och köras iväg till en bilskrot.
Där stod jag nästan oförstående med min ryggsäck och två matkassar.
Allting gick så fort.
Snart satt jag i baksätet på en Polisbil och hade en ganska trevlig pratstund om livet och världen med de två uniformerade herrarna som tryggt framförde myndighetsbilen ut till ett översvämmat Rossö.
-"Går allting bra nu? Klarar du dig?"
Frågade dem när jag klev av utanför garaget jag bara månader tidigare spenderat mååånga timmar tillsammans med far med att renovera upp motorn på den nyligen krashade bilen.
-"Javisst"
Svarade jag.
Vad nu!?
Jag ringde min syster och förklarade vad som hänt och att jag inte ville oroa föräldrarna i onödan.
Allting var ju frid och fröjd, ingen var skadad och det fanns ändå ingenting dom skulle kunna göra från Riga...
10 minuter senare ringer min närmsta chef och undrar hur det var med mig.
Välkommen till Strömstad, staden alla vet allt om dig innan du ens förstått det själv.
Det var dock ett telefonsamtal som var ganska gott att få, man vill inte vara ensam efter en sådan grej.
En kompis från Strömstad kom ut på kvällen och vi kollade på film och jag orkade faktiskt tillaga maten och avnjuta den med den där kalla folkölen:)
Stort tack för att du inte lämnade mig i sticket:)
På söndagen gick jag till garaget och inspekterade min andra bil.
Den var jättefin och ville ut på vägarna.
Det kännde jag att jag behövde med, upp på hästen igen heter det va?
Vi tog oss en tur jag och Lucifer!
Runt på ett vinervackert Rossö.
Pappsen ringde på eftermiddagen och undrade om jag fått skruvat med det jag skulle...
"Hmm, nja, inte riktigt" Svarade jag och kom snart på att jag borde varit ärlig och sagt att jag gjort en ordentlig framvagsjustering...
Upp tidigt Måndag morgon för att samåka med chefen upp till Jobbet.
Lång dag och slutligen tisdag, ringde och förklarade situationen för päronen så att dom inte skulle behöva fundera.
Jag hade dessutom lyckats glömma plånboken på Rossö så jag hade varken pengar, Visakort eller busskort.
Fick alltså gå till och från jobbet:S
På Onsdagen hade dom fortfarande semester och erbjöd sig att komma upp med plånboken och även passa på att hälsa på mig i min nya lägenhet.
Det var trevligt att kunna visa upp hur jag har det och dom gav mig en blomma. Vet inte vad dom heter, men den skall knappt ha något vatten och är fin... Orchide:) Så är det!
Jag antar (elller hoppas iallafall) att dom var glada över att jag inte körde rock'n roll stilen och lämnade jordelivet innan jag var 27år... (ref Janis Joplin, Jimi Hendrix, Kurt Cobain, Jim Morrison, etc...)
Långa dagar på jobbet eftersom jag nu jobbar 50% med komponentberäkningar, 50% med Motorkonverteringar och 50% med mätprojekt...
Jag är alltså mellan två jobb nu, inte arbetslös utan tvärtom.
Jag har både fått och tackat ja till en ny tjänst inom DNV.
Jag skall gå från "Ingenjör Hansson" till "Konsult Hansson".
Spännande! Bytet sker asap, men jag har en del projekt som jag skall slutföra så en månat till på 373 blir det nog innan 365 tar mig!
Det känns lite tungt att behöva lämna kollegorna och avdelningen, jag trivs bra där jag är!
Men det nya jobbet är ett steg i rätt riktning gällande vad jag gillar!
Mycket resor ut på båtar, mycket hand on, mycket skadesaker och mycket beräkningar!
På fredagen var det ett extrainsatt sektionsmöte för att informera kollegorna om läget.
Jag och en kille till skall byta avdelning, en av de duktigaste DNV ha skall gå i pension och en skall flytta till Singapore i 2 år...
Avdelningen blir lite uttunnad...
Direkt efter mötet hoppde jag och en kollega in i en taxi och drog till flygplatsen och snart var vi incheckade på hotellet i Trondheim.
Ut och äta god mat och ta några kalla pilsner i den vackra byn som uppladdning inför helgens jobb blev det.
Lördagen började med fin frukost klockan åtta och sedan promenad till hamnen för att gå ombord.
Det var jobb från 09:00 till 23:00, intensivt och roligt.
Det var gott att ha med Ingrid på ett jobb som detta. Annars hade det blivit alltför svårt att hålla allt under kontroll.
Hon skötte mätutrustning och jag for runt i kontrollrum och maskinrum och noterade allt som fanns:)
På natten till Söndag var det riktigt dåligt väder och jag var ner i maskinrummet mellan två och tre för att surra fast vår utrustning. Innan dess kunde jag inte sova för alla siffror och parametrar surrade runt i huvudet.
Jag somade väl tillslut men väcktes av Kaptenens glada utrop att vi snart skulle lägga till i ett Ålesund i snöstorm.
Klockan var 06:50 och sommartiden hade passat på att ta en timma frpn min skönhetssömn...
Nåja, vi satte och och sammaställde all data unter många timmar och var tillslut nöjda.
Vi fick skjuts till flygplatsen av en gammal kollega från Oslo och 19:00 Söndag kväll var jag hemma igen!
Nu har det varit två effektiva dagar på kontoret, man vill ju dra på ferie med så lite som möjligt att komma hem till:)
Tack till er som stöttat mig efter krashen och tack till dig som fick mig att orka skriva lite här igen:)
Att motivation gick att skicka över internet visste jag inte!
Erik vad här förut och vi kollade lite på deklarationen, Norge har mycket skumma avdrag för svenskar:S
Fix imorrn, nu trött!
Lite Bilder? Inga på vraket dock, orkade inte ta då...
Pärlan framför sjöboden
Pärlan igen
Jag och snickarn framför Nidarosdomen
Den riktiga pärlan "Saga Pearl II"
Glad och avgasig
The Engineer and the Traniee:)
Hejdå Båtar... Farstad Shipping har hemmahamn här, fina båtar!
Natti natt!
//Anders
Kommentarer
Trackback
